Regeringen har beslutat att E-legitimationsnämnden får ta ut 47% av vad våra svenska myndigheter ska betala till utfärdarna, för närvarande 95,41 öre per aktiv användare, månad och myndighet.
Detta finns i SFS 2014:61 som gäller från 1:a april 2014 (jo, faktiskt) som uppdaterar “Förordning med instruktion för E-legitimationsnämnden” (SFS 2010:1497).
E-legitimationsnämndens förslag (som i princip rakt av blev lag) var en nedtrappning av anslagen från 10 miljoner kronor 2015 till 0 kr 2017. De föreslår att de ska finansieras med avgifter från våra svenska myndigheter på en procentsats av vad samma myndigheter ska betala till utgivarna. Procentsatsen sätts till 47,3% genom att dividera E-legitimationsnämndens uppskattade kostnader för 2017 (15,5 miljoner) med uppskattade kostnaden till eID-leverantörerna för 2017 (32,6 miljoner). Redan 2018 är samma siffra 45,5%.
Med tanke på osäkerheten i uppskattningarna förvånar det mig att de föreslår en så exakt siffra som 47,3% med hela tre värdesiffror, som dessutom är felaktigt beräknad. Regeringen avrundade sedan det till 47% i SFS 2014:61 men det borde ha avrundats ännu längre till 50%. Det finns helt enkelt inte ens två värdesiffrors säkerhet i beräkningen.
Varför inte skriva att man får ta max 50% istället för exakt 47,3%? Då hade E-legitimationsnämnden haft möjlighet att anpassa sin egen prissättning efter de kostnader som E-legitimationsnämnden faktiskt har.
Jag är faktiskt förvånad över att inte departementet upptäckte felräkningar och de godtyckliga antagandena och begärde ett nytt underlag från E-legitimationsnämnden.
Det är ändå en Svensk LAG vi pratar om.
Jag vill börja med att, helt skamlöst, påpeka att jag för ett år sedan skrev att E-legitimationsnämndens kostnad skulle bli 53-98 öre. Nu blev det 95,41 öre vilket är förvånansvärt högt i intervallet.
Men ändå. :-)
Den 14 november 2013 skickades ett PM från E-legitimationsnämnden med den korta och smidiga rubriken “Förslag till avgiftskonstruktion och finansiering 2014-2019 för E-legitimationsnämnden”. Där redovisas vad E-legitimationsnämnden kan antas ha för kostnader och inkomster under 2014-2019 och avgiften för myndigheterna föreslås “inledningsvis” till 47,3% vilket tydligen avrundades till 47% när det sedan blev lag.
Av någon anledning har E-legitimationsnämnden valt att inte publicera detta dokument på sin hemsida. Jag tror att det är ett mycket intressant dokument för såväl leverantörer av eID-tjänster, myndigheter och andra inom branschen.
Jag vill ta tillfället i akt att här gå igenom delar av dokumentet.
E-legitimationsnämnden har inte lyckats summera rätt i sitt PM och de summor jag redovisar här är därför justerade. Underskottet blir därför större än i E-legitimationsnämndens sammanställning.
Jag antar att de hade otur när de summerade.
Låt oss gå igenom posterna en efter en.
Jag kanske är “överdrivet pessimistisk” men jag tror nog att de anställda gärna vill ha en löneökning på åtminstone 2-3 procent per år. Unionens avtal för 2015 ger 2,5% i potten. Lönekostnaden ska därför öka med runt 13% (enligt ränta-på-ränta) fram till 2019 och därmed hamna på 4073 tkr istället för 3600 tkr.
Kostnader för lokaler och administrativa stödtjänsterna är inte troligt att de är konstanta. Ekonomistyrningsverket har t.o.m. fått uppdraget att varje år ta fram ett prisomräkningstal för hyresavtal för att myndigheterna ska få ändrade anslag. Den beräknas på 70% av KPI-förändringen varje oktober och under de senaste 20 åren är genomsnittet 0,88%.
Jag har räknat med en ökning på 2% per år eftersom det inte bara är lokaler utan även andra tjänster från Skatteverket så som ekonomiadministration, inpassering, datorer osv vilka är mer beroende på inflationen som Riksbanken ska hålla på ca 2%. Administrationen ökar rimligtvis också när fakturorna från iDP-leverantörerna och fakturorna ut till det offentliga Sverige sätter igång.
En sak som slår mig är att allt eftersom kostnaderna för den centrala tjänsten ökar, vilket förmodligen beror på fler antagna transaktioner, minskar behovet av utveckling. Med tanke på hur omvärlden förändrats under de senaste åren skulle jag inte tro att systemet kommer att vara konstant under så lång tid.
Till exempel kommer den nödvändiga övergången från SAML2 till OpenID Connect eller motsvarande för att hantera mobilanpassning knappast vara gratis.
Min erfarenhet av systemförvaltning är att den initiala utvecklingen bara är en bråkdel av kostnaden och att vi ofta kraftigt underskattar support- och förvaltningskostnaden.
Jag tror istället att någon har anpassat “utveckling och lansering” för att åstadkomma en relativt fast kostnad.
När jag anpassat efter mina antaganden så ser det ut så här:
Jag har ställt följande frågor till E-legitimationsnämndens 6/8 med påminnelser 27/8, 8/9, 14/9 och 21/9. Fortfarande inget svar:
En sak som är intressant är att E-legitimationsnämndens uppdrag även omfattar EU-arbete, t.ex. med den nya EU-lagen för elektronisk identifiering.
Personligen tycker jag att det är konstigt att sådant arbete ska avgiftsfinansieras från de andra myndigheterna utan det borde vara Regeringskansliets (eller något departements) uppdrag. Naturligtvis kan E-legitimationsnämnden anlitas som experter men det borde rimligtvis betalas med anslag.
Ursprungligen skulle E-legitimationsnämnden vara avgiftsfinansierad från andra halvåret 2012. Vi vet att det inte har uppfyllts. Nu föreslår E-legitimationsnämnden ett succesivt sjunkande anslag och övergång till avgiftsfinansiering med anslag på 10 miljoner kronor för 2015, 5 miljoner kronor för 2016 och 0 kr för 2017.
Trots att kostnaderna är relativt konstanta (de rör sig under perioden bara några procent hit och dit) medan trafikkostnaderna rör sig dramatiskt (mellan 4 och 100%) så valde man att knyta finansieringen till trafikkostnaden.
Varför då?
Jag har ställt följande fråga till E-legitimationsnämnden 6/8 med påminnelser 27/8, 8/9, 14/9 och 21/9. Fortfarande inget svar.
Eftersom E-legitimationsnämnden tagit fram en komplicerad modell för ersättningen till leverantörerna av eID-tjänst konstaterar E-legitimationsnämnden att det är svårt att uppskatta hur en ökad volym slår på ersättningen till leverantörerna av eID-tjänst.
Efter att ha slitit mitt hår för att förstå deras modell kan jag bara instämma.
Det statistiska underlag som E-legitimationsnämnden arbetar med för volymen 2012 har åtminstone 20% osäkerhet, vilket de själva visat i en tidigare presentation.
E-legitimationsnämnden utgår från siffran “drygt 28 miljoner kronor” för 2012 och ökar den med 15% för att komma till år 2017 och får då 32,6 miljoner kronor.
Var kommer då ökningen med 15% ifrån? Det finns tyvärr inte någon motivering av det i dokumentet.
Kom ihåg att nämnden tidigare har uppskattat ökningen i antalet transaktioner till 6-12% per år, vilket innebär att transaktionerna kommer att öka med 34-76% till år 2017 från 2012 år nivå.
Om vi förutsätter att 15% kommer ifrån transaktionsökningen skulle det visa att de reviderat ner ökningen från 6-12% per år till under 3%. Varför då?
Enligt BankIDs statistik har ökningstakten den senaste tiden snarare ökat.
Missförstå mig rätt, jag har inte några sanningar om mängden trafik. Att gå från en uppskattning på 6-12% per år till 2,8% per år kräver ändå en förklaring och rimligtvis måste E-legitimationsnämnden, för att göra en så drastisk justering, ha tillgång till ett gediget underlag. Eller? Här ser du hur olika de tre olika uppskattningarna slår över perioden, där den gröna linjen är den nya uppskattningen:
Så här ser E-legitimationsnämndens uppskattning av kostnaden för trafiken ut:
Hörde du mig säga “uppskattning på en höft”?
Jag har ställt följande fråga till E-legitimationsnämnden 6/8 med påminnelser 27/8, 8/9, 14/9 och 21/9. Fortfarande inget svar.
Nog är vi bättre än så här?