Föräldraskapet kan ibland bli spännande när man plötsligt står inför att medla mellan sin partner och barnet. Att i det läget använda maktspråk fungerar på barnet (“gå och lägg dig!”) men väldigt o-bra på partnern. Ja, om man vill ha en partner kvar alltså… Partnern och jag är ju likvärdiga.

Istället får jag prata, argumentera och förhandla och då är det viktigt att alla känner att man får komma till tals, naturligtvis även barnet. Så småningom kommer gruppen fram till en lösning som fungerar för alla och inte sällan är det inte alls vad man trodde det skulle bli.

E-legitimationsnämnden har under mer än tre års tid utrett och skrivit dokument om hur den nya modellen ska se ut. Jag har haft nöjet att från en presumtiv utgivare komma med synpunkter och förbättringsförslag i flera omgångar på de dokument som någon gång i halvåret kommer ut från nämnden.

Nu kan det ju vara tjogvis med utfärdare som har försökt föra dialog med nämnden men jag har varit förvånad över frånvaron av dialog och maktspråket som använts från nämndens sida.

Kanske tycker nämnden att utfärdarna motsvaras av barnet i exemplet som kan få lite lördagsgodis om man är snäll och väluppfostrad?

Därför tyckte jag att det var mycket spännande att gå på E-legitimationsdagen för då skulle jag äntligen få reda på vilka myndigheter som redan delegerat beslutanderätten till nämnden och vilka utfärdare som skulle ansluta sig!

Till min förvåning sade sig inte en enda myndighet ha skrivit på avtal eller ens vara beredda att omgående skriva på avtalet.

E-delegationen, som består av 16 generaldirektörer (inte myndigheter) och en representant för Sveriges Kommuner och Landsting, kom närmast genom att lova att var och en av deras respektive organisationer skulle ta ett självständigt beslut om de skulle ansluta sig när Svensk E-legitimation är tillräckligt säker, tillräckligt bra och tillfredsställer organisationens behov. Ungefär så i alla fall, filmerna från dagen har fortfarande inte kommit upp.

Det låter bra att de ska ta ett självständigt beslut. Men vad betydde det löftet?

Jag lämnade E-legitimationsdagen sist av alla i sällskap med vänner, fortfarande fundersam, förvirrad och i ärlighetens namn ganska onykter. (”Onykterheten” blev inte bättre under kvällen men det blev sent och vi hade väldigt trevligt…)

På samverkansföredraget sade företrädare för E-legitimationsnämnden att ”vi samverkar ihjäl oss”.

Efter mina tidigare blogg-poster har det har ringt fantastiskt mycket trevliga och roliga företrädare för diverse offentliga organisationer som delat med sig av en mängd dokument som E-legitimationsnämnden skickat ut. Jag kan se att nämnden har arbetat intensivt med sina uppdragsgivare.

Trots det är ”positiva” inte vad jag skulle säga om de åsikter som uttrycktes på telefon.

Nyligen har Försäkringskassan och CSN formellt begärt hjälp från MSB att utreda eventuella säkerhetsproblem i Svensk E-legitimation.

Hur kunde det bli så här?

Det verkar som att E-legitimationsnämnden inte har haft någon dialog med de offentliga organisationerna heller utan det har mer varit en remiss-beslut ping-pong match med lite inblandat maktspråk, vilket förvånar mig.

Om nu utfärdarna från nämndens perspektiv är barnet så är de övriga offentliga organisationerna partnern. Då fungerar inte maktspråket, för de är ju likvärdiga.

Den enda analogin jag kan komma på är att E-legitimationsnämnden är inköpsavdelningen för det offentliga Sverige. Då går det inte att upphandla något annat än vad myndigheterna vill ha och för att få reda på vad de vill ha gäller det att prata med dem.

Knakar samarbetet i fogarna?

Men det finns fortfarande möjligheter att lösa upp knutarna.

Jag vill att det ska lösa sig!